31 december 2009
�rskr�nika 2009: Simon fr�n Simon S�ger
F�rst ut �r Simon som skriver min svenska favoritblogg om serier. Simon S�ger
�rskr�nika
Eller f�r att vara mer specifik, vad jag tyckte om nyutgivna serier under �ret :-)
Twitterversionen: 2009 var ett av de b�sta �ren f�r nya amerikanska serier n�gonsin.
Ok, nu n�r det �r avklarat s� kan jag grotta ner mig i detaljerna och f�rs�ka f�rklara varf�r jag tycker att 2009 var s� bra f�r mig som seriel�sare.
Jag har ber�rt det lite p� min blogg tidigare, men jag vill �terigen trycka p� att det k�nts som om seriemediet nu �r i princip accepterat i kulturv�rlden. Artiklar � la "Serier: Inte l�ngre bara f�r barn!" har lyst med sin fr�nvaro, och i dess st�lle har vi f�tt recensioner av serier i alla slags tidningar som helt sonika har recenserat en bok. Det vill s�ga att det �r fr�ga om en serie har inte setts som n�gonting m�rkv�rdigt i sig utan bara ett datum f�r boken i fr�ga bland alla andra. Och det, skulle jag vilja h�vda, �r det allra b�sta tecknet p� acceptans.
En tydlig trend som bitvis h�r ihop med den tidigare n�mnda �r ocks� att flera av de intressantaste serierna inte l�ngre utkommer p� serief�rlag, som Asterios Polyp (Pantheon) och Stitches (Norton). En m�jlig nackdel med det �r att serief�rlagen riskerar att bli av med sina b�sts�ljare och d�rf�r inte l�ngre kan anv�nda de pengarna f�r att finansiera den smalare delen av sin utgivning, men p� det stora hela ser jag det som en nyttig utveckling.
En annan trend �r att det var ett mycket starkt �r framf�rallt f�r den realistiska serien, inbegripet biografier. Min egen smak drar lite �t fantastiken vilket kommer m�rkas i titlarna jag n�mner h�r nedan, men om jag ist�llet f�r en helt personlig kr�nika skulle skrivet en d�r jag listade de serier som jag anser ha objektivt (om det nu kan s�gas) h�gst kvalitet skulle det krylla av realism.
Vad fick d� mig att bli glad i �r?
Det finns s� mycket att rekommendera att jag garanterat kommer att gl�mma h�lften, men l�t mig gr�va i minnet och bland mina recensioner f�r att se vad som satt sig starkast i minnet? I n�gon slags kronologisk ordning, dvs den ordning jag r�kat skaffa b�ckerna:
RASL: Jeff Smiths nya serie RASL kom ut med sin f�rsta samling i b�rjan p� �ret. Ist�llet f�r all�lders fantasy �r det h�r mer vuxen science fiktion, och jag hoppas verkligen att Smith kommer att ro iland det h�r f�r hittills �r det mycket lovande.
All Star Superman: Den avslutande inbundna volymen d�k upp februari, och jag st�r fortfarande fast vid att det h�r nog �r den b�sta St�lmannenhistorian man kan hitta. Alan Moores "Whatever Happened to the Man of Tomorrow?" (som ocks� kom ut i en inbunden utg�va i �r) �r v�l s� bra, men den kr�ver � andra sidan att man l�st alldeles f�r mycket Swanderson-historier �n vad som �r nyttigt.
Britten & Br�lightly: Formellt sett kom den ut f�rra �ret, men jag tar med den �nd� eftersom 1. Jag k�pte den f�rst i �r, och 2. Det �r i �r denna underliga noir-historia med en gammal tep�se i ena titelrollen uppm�rksammats p� bredare front. En mycket lovande debut, och jag ser fram mot fler album fr�n Berrys penna.
George Sprott: Liksom f�rra �rets Wimbledon Green gav Seth ut ett album under sommaren med en serie som inte kommer fr�n hans vanliga serietidning Palookaville, och liksom Wimbledon Green �r George Sprott en betydligt intressantare serie �n det Seth pysslar med i Palookaville. �terigen en pseudo-dokument�r �r George Sprott mindre lekfull och mer allvarlig �n sin f�reg�ngare, men v�l s� bra. Jag hoppas Seth forts�tter p� det inslagna sp�ret och ser till att f� klart den ?%#%? Clyde Fans-historien i Palookaville n�gon g�ng.
Bayou: Helt ov�ntat d�k den h�r samlingen av webbserien med samma namn upp och charmade mig till 100%. En s�regen serie om mystiska kreatur i USAs tr�skmarker, med rikliga doser alldagligheter som rasism i botten. Jag hoppas verkligen serien kommer att kunna forts�tta; det h�r var en av de st�rsta �verraskningarna f�r min del i �r.
Asterios Polyp: Ja, vad ska jag s�ga? Jag ser fortfarande verkligen fram mot att l�sa den h�r boken, men jag har lika fortfarande inte gjort det. Innan Staffans l�secirkel tar upp den lovar jag att det ska bli gjort! Men jag �r r�tt s� s�ker p� att den h�r hemma i en �rskr�nika ;-)
The Impostor's Daughter: Det var inte en av de b�sta serierna, men den var nog det tydligaste exemplet p� trenden jag n�mnde i inledningen med hur serier ses som en naturlig del i medielandskapet nuf�rtiden. En alldeles vanlig sj�lvbiografi av den trivialare sorten, gjord i serieformat.
Grandville: Talbot g�r en antropomorfisk �ventyrsserie i klassisk europeisk stil, och med lite tur bl det fler delar av den h�r �ngpunksserien. Inte perfekt, men tusan s� skoj att l�sa!
3 Story: Efter Kindts Super Spy, som jag var mycket f�rtjust i, l�ste jag den h�r nyare boken och �r fortsatt f�rtjust i Kindts serier. Och inte bara serien i sig; designen av b�ckerna och hela paketet i sig f�rh�jer absolut l�slusten, speciellt i de inbundna versionerna. Liksom i Super Spy finns spiontemat med p� ett h�rn i 3 Story, men mest �r det en sorglig historia om utanf�rskap som Kindt presenterar h�r i sin serie om en man som aldrig slutar v�xa.
Stitches: Blixt fr�n klar himmel, utan tvekan. Pension�ren Small visar med sin f�rsta seriebok hur en slipsten ska dras n�r han ber�ttar om sin inte alltf�r roliga uppv�xt med en fr�lder som v�grar ber�tta n�gonting f�r honom, och en som lyckas ge honom strupcancer med hj�lp av egenh�ndigt p�hittade behandlingar. Tillsammans med Bayou utan tvekan �rets �verraskning.
Incognito/Criminal: Brubaker och Phillips forts�tter p� sitt korst�g f�r att �teruppr�tta kriminalserien i USA, och de g�r det med den �ran. Incognito har f�rvisso superhj�ltar med i handlingen, �ven om det inte �r huvudpo�ngen, men Criminal �r ob�nh�rligen realistisk. Skitigt, v�ldsamt, och med garanterade icke-happy ends sliter de p� i sitt eget lilla, men v�xande, h�rn av den amerikanska seriev�rlden.
Beanworld: Remember Here When You Are There!: I slutet av �ret gjorde ocks� Larry Marder comeback efter 15 �rs fr�nvaro med nya Beanworld-serier, och han gjorde det s� pass bra att det h�r nog var det seriealbum jag tyckte b�st om under 2009. En alldeles underbart spattig serie som inte liknar n�gonting, och som gjorde att det amerikanska serie�ret 2009 avslutades med flaggan i topp.
Vilka serieskapare fortsatte p� redan inslagna v�gar, och gjorde det bra?
The Walking Dead: Kirkmans Efter katastrofen-serien blir bra b�ttre och b�ttre; det �r kanske den b�sta nu utkommande m�natliga serietidningen. Albumen droppar in allteftersom, men oavsett vilken utg�va man v�ljer s� kommer man bli n�jd. Dessutom verkar det som om fler och fler uppt�cker hur bra serien �r, vilket ocks� �r trevligt.
Invincible: Kirkmans andra serie, en ren superhj�lte-dito, jobbar ocks� p� och bevisar g�ng efter annan att superhj�lteserier inte beh�ver vara m�rka oj realistiska f�r att vara bra.
The Punisher: Garth Ennis tog farv�l, och avslutade i samma stil som han h�llit p� med v�ld, mer v�ld och �nnu mer v�ld. Jag �r fortfarande av den �sikten att serien var b�ttre innan den flyttades �ver till Marvels MAX-imprint, med en starkare k�nslom�ssig del, men underh�llande har det varit hela tiden.
The Boys: Ennis med en mer blandad v�ld/humor-serie. R�tt ointressanta teckningar, men mycket underh�llande �nd�. Mini-serien Herogasm var dock �nnu b�ttre; h�r var det fr�ga om humor f�r hela slanten, och bra teckningar :-)
Usagi Yojimbo: Stan Sakais kanin stretar ocks� p�, och den �rliga samlingen Bridge of Tears var som vanligt en av h�jdpunkterna. Dessutom hann Sakai med ett separat album i f�rg, Yokai; det levde inte riktigt upp till mina f�rv�ntningar men det innebar att det blev mer Usagi �n vanligt i �r. Hurra!
Sen fanns det f�rst�s n�gra besivkelser; jag t�nkte inte dr�ja mig kvar vid dem alltf�r l�nge, s� jag n�jer mig med tre:
The Big Skinny: Jag tycker att Carol Lays ensideshistorier n�r de var som b�st h�r till de allra b�sta serier jag n�gonsin l�st, alla kategorier. D�rf�r var det en sorglig stund n�r jag l�st hennes bok The Big Skinny och den visade sig vara en infomercial om bantning av v�rsta sorten. P� n�gra f� st�llen kan man se att hennes mycket speciella humor fortfarande finns d�r, men det r�ddar inte den h�r boken.
A Good and Decent Man: Efter alla andra bra biografier som utkommit i �r t�nkte jag att Carol Tylers serie om sin pappa skulle forts�tta den trenden, men tji fick jag. P� intet s�tt usel �r det �nd� en bok som resulterar i ett stort "Jas�?" n�r jag l�st klart den. Det s�msta med den �r dock att inte nog med att den var on�digt dyr; det ska bli fler delar?
The League of Extraordinary Gentlemen: Century: 1910: Alan Moore har inte f�rs�kt att skriva n�gonting riktigt bra p� m�nga �r nu, men de tv� f�rsta League-b�ckerna hade i alla fall ett stort underh�llningsv�rde. Tyv�rr �r det som bortbl�st i den senaste delen, d�r Moore f�rfaller till att bara f�rs�ka visa hur bel�st och lurig han �r n�r han v�ver in all t�nkbar �ventyrslitteratur i Century: 1910. Sorgligt p� s� rara �rtor som O'Neills underbara teckningar �r.
�vrigt
Jag har lovat Staffan att bara skriva om nyskrivna serier i den h�r kr�nikan, s� inte ett ord t�nker jag n�mna om alla de fantastiska reprint-projekten som startat / fortg�tt under �ret (den som inte k�pte Mary Perkins: On Stage �nnu ombedes att genast sluta l�sa det h�r och ist�llet best�lla alla hittills utkomna volymer). Och inte heller om manga-utgivningen (d�r framf�rallt Urasawa visat vilken fantastisk serieskapare han �r, och Yotsuba&! �ntligen �r tillbaka efter ett uppeh�ll). Eftersom jag lovat h�lla tyst om det �r kr�nikan h�rmed
SLUT
==================
Tack Simon,
och urs�kta avsaknaden av bilder (som jag skyller p� bloggers numera urusla s�tt att l�gga in dom p�)
Jag m�ste s�ga att jag var lite f�rv�nad �ver hur m�nga av albumen som var sluts�lda n�r jag skulle l�gga in l�nkarna. Jag vet att en hel del s�lde slut i julhandeln n�got som gl�djer mig. /Staffan
Eller f�r att vara mer specifik, vad jag tyckte om nyutgivna serier under �ret :-)
Twitterversionen: 2009 var ett av de b�sta �ren f�r nya amerikanska serier n�gonsin.
Ok, nu n�r det �r avklarat s� kan jag grotta ner mig i detaljerna och f�rs�ka f�rklara varf�r jag tycker att 2009 var s� bra f�r mig som seriel�sare.
Jag har ber�rt det lite p� min blogg tidigare, men jag vill �terigen trycka p� att det k�nts som om seriemediet nu �r i princip accepterat i kulturv�rlden. Artiklar � la "Serier: Inte l�ngre bara f�r barn!" har lyst med sin fr�nvaro, och i dess st�lle har vi f�tt recensioner av serier i alla slags tidningar som helt sonika har recenserat en bok. Det vill s�ga att det �r fr�ga om en serie har inte setts som n�gonting m�rkv�rdigt i sig utan bara ett datum f�r boken i fr�ga bland alla andra. Och det, skulle jag vilja h�vda, �r det allra b�sta tecknet p� acceptans.
En tydlig trend som bitvis h�r ihop med den tidigare n�mnda �r ocks� att flera av de intressantaste serierna inte l�ngre utkommer p� serief�rlag, som Asterios Polyp (Pantheon) och Stitches (Norton). En m�jlig nackdel med det �r att serief�rlagen riskerar att bli av med sina b�sts�ljare och d�rf�r inte l�ngre kan anv�nda de pengarna f�r att finansiera den smalare delen av sin utgivning, men p� det stora hela ser jag det som en nyttig utveckling.
En annan trend �r att det var ett mycket starkt �r framf�rallt f�r den realistiska serien, inbegripet biografier. Min egen smak drar lite �t fantastiken vilket kommer m�rkas i titlarna jag n�mner h�r nedan, men om jag ist�llet f�r en helt personlig kr�nika skulle skrivet en d�r jag listade de serier som jag anser ha objektivt (om det nu kan s�gas) h�gst kvalitet skulle det krylla av realism.
Vad fick d� mig att bli glad i �r?
Det finns s� mycket att rekommendera att jag garanterat kommer att gl�mma h�lften, men l�t mig gr�va i minnet och bland mina recensioner f�r att se vad som satt sig starkast i minnet? I n�gon slags kronologisk ordning, dvs den ordning jag r�kat skaffa b�ckerna:
RASL: Jeff Smiths nya serie RASL kom ut med sin f�rsta samling i b�rjan p� �ret. Ist�llet f�r all�lders fantasy �r det h�r mer vuxen science fiktion, och jag hoppas verkligen att Smith kommer att ro iland det h�r f�r hittills �r det mycket lovande.
All Star Superman: Den avslutande inbundna volymen d�k upp februari, och jag st�r fortfarande fast vid att det h�r nog �r den b�sta St�lmannenhistorian man kan hitta. Alan Moores "Whatever Happened to the Man of Tomorrow?" (som ocks� kom ut i en inbunden utg�va i �r) �r v�l s� bra, men den kr�ver � andra sidan att man l�st alldeles f�r mycket Swanderson-historier �n vad som �r nyttigt.
Britten & Br�lightly: Formellt sett kom den ut f�rra �ret, men jag tar med den �nd� eftersom 1. Jag k�pte den f�rst i �r, och 2. Det �r i �r denna underliga noir-historia med en gammal tep�se i ena titelrollen uppm�rksammats p� bredare front. En mycket lovande debut, och jag ser fram mot fler album fr�n Berrys penna.
George Sprott: Liksom f�rra �rets Wimbledon Green gav Seth ut ett album under sommaren med en serie som inte kommer fr�n hans vanliga serietidning Palookaville, och liksom Wimbledon Green �r George Sprott en betydligt intressantare serie �n det Seth pysslar med i Palookaville. �terigen en pseudo-dokument�r �r George Sprott mindre lekfull och mer allvarlig �n sin f�reg�ngare, men v�l s� bra. Jag hoppas Seth forts�tter p� det inslagna sp�ret och ser till att f� klart den ?%#%? Clyde Fans-historien i Palookaville n�gon g�ng.
Bayou: Helt ov�ntat d�k den h�r samlingen av webbserien med samma namn upp och charmade mig till 100%. En s�regen serie om mystiska kreatur i USAs tr�skmarker, med rikliga doser alldagligheter som rasism i botten. Jag hoppas verkligen serien kommer att kunna forts�tta; det h�r var en av de st�rsta �verraskningarna f�r min del i �r.
Asterios Polyp: Ja, vad ska jag s�ga? Jag ser fortfarande verkligen fram mot att l�sa den h�r boken, men jag har lika fortfarande inte gjort det. Innan Staffans l�secirkel tar upp den lovar jag att det ska bli gjort! Men jag �r r�tt s� s�ker p� att den h�r hemma i en �rskr�nika ;-)
The Impostor's Daughter: Det var inte en av de b�sta serierna, men den var nog det tydligaste exemplet p� trenden jag n�mnde i inledningen med hur serier ses som en naturlig del i medielandskapet nuf�rtiden. En alldeles vanlig sj�lvbiografi av den trivialare sorten, gjord i serieformat.
Grandville: Talbot g�r en antropomorfisk �ventyrsserie i klassisk europeisk stil, och med lite tur bl det fler delar av den h�r �ngpunksserien. Inte perfekt, men tusan s� skoj att l�sa!
3 Story: Efter Kindts Super Spy, som jag var mycket f�rtjust i, l�ste jag den h�r nyare boken och �r fortsatt f�rtjust i Kindts serier. Och inte bara serien i sig; designen av b�ckerna och hela paketet i sig f�rh�jer absolut l�slusten, speciellt i de inbundna versionerna. Liksom i Super Spy finns spiontemat med p� ett h�rn i 3 Story, men mest �r det en sorglig historia om utanf�rskap som Kindt presenterar h�r i sin serie om en man som aldrig slutar v�xa.
Stitches: Blixt fr�n klar himmel, utan tvekan. Pension�ren Small visar med sin f�rsta seriebok hur en slipsten ska dras n�r han ber�ttar om sin inte alltf�r roliga uppv�xt med en fr�lder som v�grar ber�tta n�gonting f�r honom, och en som lyckas ge honom strupcancer med hj�lp av egenh�ndigt p�hittade behandlingar. Tillsammans med Bayou utan tvekan �rets �verraskning.
Incognito/Criminal: Brubaker och Phillips forts�tter p� sitt korst�g f�r att �teruppr�tta kriminalserien i USA, och de g�r det med den �ran. Incognito har f�rvisso superhj�ltar med i handlingen, �ven om det inte �r huvudpo�ngen, men Criminal �r ob�nh�rligen realistisk. Skitigt, v�ldsamt, och med garanterade icke-happy ends sliter de p� i sitt eget lilla, men v�xande, h�rn av den amerikanska seriev�rlden.
Beanworld: Remember Here When You Are There!: I slutet av �ret gjorde ocks� Larry Marder comeback efter 15 �rs fr�nvaro med nya Beanworld-serier, och han gjorde det s� pass bra att det h�r nog var det seriealbum jag tyckte b�st om under 2009. En alldeles underbart spattig serie som inte liknar n�gonting, och som gjorde att det amerikanska serie�ret 2009 avslutades med flaggan i topp.
Vilka serieskapare fortsatte p� redan inslagna v�gar, och gjorde det bra?
The Walking Dead: Kirkmans Efter katastrofen-serien blir bra b�ttre och b�ttre; det �r kanske den b�sta nu utkommande m�natliga serietidningen. Albumen droppar in allteftersom, men oavsett vilken utg�va man v�ljer s� kommer man bli n�jd. Dessutom verkar det som om fler och fler uppt�cker hur bra serien �r, vilket ocks� �r trevligt.
Invincible: Kirkmans andra serie, en ren superhj�lte-dito, jobbar ocks� p� och bevisar g�ng efter annan att superhj�lteserier inte beh�ver vara m�rka oj realistiska f�r att vara bra.
The Punisher: Garth Ennis tog farv�l, och avslutade i samma stil som han h�llit p� med v�ld, mer v�ld och �nnu mer v�ld. Jag �r fortfarande av den �sikten att serien var b�ttre innan den flyttades �ver till Marvels MAX-imprint, med en starkare k�nslom�ssig del, men underh�llande har det varit hela tiden.
The Boys: Ennis med en mer blandad v�ld/humor-serie. R�tt ointressanta teckningar, men mycket underh�llande �nd�. Mini-serien Herogasm var dock �nnu b�ttre; h�r var det fr�ga om humor f�r hela slanten, och bra teckningar :-)
Usagi Yojimbo: Stan Sakais kanin stretar ocks� p�, och den �rliga samlingen Bridge of Tears var som vanligt en av h�jdpunkterna. Dessutom hann Sakai med ett separat album i f�rg, Yokai; det levde inte riktigt upp till mina f�rv�ntningar men det innebar att det blev mer Usagi �n vanligt i �r. Hurra!
Sen fanns det f�rst�s n�gra besivkelser; jag t�nkte inte dr�ja mig kvar vid dem alltf�r l�nge, s� jag n�jer mig med tre:
The Big Skinny: Jag tycker att Carol Lays ensideshistorier n�r de var som b�st h�r till de allra b�sta serier jag n�gonsin l�st, alla kategorier. D�rf�r var det en sorglig stund n�r jag l�st hennes bok The Big Skinny och den visade sig vara en infomercial om bantning av v�rsta sorten. P� n�gra f� st�llen kan man se att hennes mycket speciella humor fortfarande finns d�r, men det r�ddar inte den h�r boken.
A Good and Decent Man: Efter alla andra bra biografier som utkommit i �r t�nkte jag att Carol Tylers serie om sin pappa skulle forts�tta den trenden, men tji fick jag. P� intet s�tt usel �r det �nd� en bok som resulterar i ett stort "Jas�?" n�r jag l�st klart den. Det s�msta med den �r dock att inte nog med att den var on�digt dyr; det ska bli fler delar?
The League of Extraordinary Gentlemen: Century: 1910: Alan Moore har inte f�rs�kt att skriva n�gonting riktigt bra p� m�nga �r nu, men de tv� f�rsta League-b�ckerna hade i alla fall ett stort underh�llningsv�rde. Tyv�rr �r det som bortbl�st i den senaste delen, d�r Moore f�rfaller till att bara f�rs�ka visa hur bel�st och lurig han �r n�r han v�ver in all t�nkbar �ventyrslitteratur i Century: 1910. Sorgligt p� s� rara �rtor som O'Neills underbara teckningar �r.
�vrigt
Jag har lovat Staffan att bara skriva om nyskrivna serier i den h�r kr�nikan, s� inte ett ord t�nker jag n�mna om alla de fantastiska reprint-projekten som startat / fortg�tt under �ret (den som inte k�pte Mary Perkins: On Stage �nnu ombedes att genast sluta l�sa det h�r och ist�llet best�lla alla hittills utkomna volymer). Och inte heller om manga-utgivningen (d�r framf�rallt Urasawa visat vilken fantastisk serieskapare han �r, och Yotsuba&! �ntligen �r tillbaka efter ett uppeh�ll). Eftersom jag lovat h�lla tyst om det �r kr�nikan h�rmed
SLUT
==================
Tack Simon,
och urs�kta avsaknaden av bilder (som jag skyller p� bloggers numera urusla s�tt att l�gga in dom p�)
Jag m�ste s�ga att jag var lite f�rv�nad �ver hur m�nga av albumen som var sluts�lda n�r jag skulle l�gga in l�nkarna. Jag vet att en hel del s�lde slut i julhandeln n�got som gl�djer mig. /Staffan
Etiketter: �rskr�nika 2009
# upplagd av Staffan : 01.57
Prenumerera p� Inl�gg [Atom]
Skicka en kommentar