Galago 95

Det här är den första Galagon efter formatbytet och jag har lite blandade känslor kring det. Jag tyckte mycket om bokformatet som jag tyckte gav utrymme för lite längre serier och för lite mer udda. Nu har sidantalet krympt och storleken på sidan gått upp i stället. Nytt är att det tillkommit mer textmaterial vilket jag tycker passar i den tidskriftform som de valt.

Henrik Bromander gör en riktigt bra serie i detta nummer. Det finns en nerv i hans serier som många andra saknar och han väjer inte för att vara obehaglig vilket många andra serieskapare verkar vara rädda för. När det gäller de övriga så gör Liv Strömqvist en rätt kul jämförelse mellan barn och Kristdemokrater även om jag tycker att det är lite för enkelt mål (allvarligt talat att hoppa KD, är inte det som att sparka på någon som redan ligger? Radikalare än så måste det ändå kunna bli) så utför hon det bra.

Stina Johnson gör en "en jobbig sak hände mig när jag var tonåring men det blev bra ändå och jag fick en kul upplevelse"-serie som jag nog hade tyckt bättre om såvida jag inte lyssnat på något P3-program där folk fick just berätta sådana här historier.

Tom Karlssons illustrationer till John Ajvide Lindqvist novell får mig att önska att det fanns en serie av honom i tidningen. En verkligt unik talang som borde få göra minst ett album om året. Stolle Bengtsson är en av de där udda serierna som inte borde fungera men gör det.

På det hela taget ett ok första nummer med utrymme för kunna utveckla det hela ännu mer./Staffan